Alberga folkskola – Alberga svenska folkskola – Boställsskolan,
en historisk återblick

Det vi idag kallar för Boställsskolan är en av Esbos äldsta skolor. Skolan fick sitt nuvarande namn på 1970-talet, då grundskolan infördes. Före det hette den Alberga svenska folkskola, och därförinnan Alberga lägre folkskola och Alberga högre folkskola, i folkmun ”småskolan” och ”storskolan”. Skolan är nästäldst i Esbo, endast Lagstadsskolan är äldre (grundad 1875).


Alberga privata folkskola

Den ursprungliga skolan i Alberga grundades år 1881 av konsulinnan Fru Amalia Kiseleff, som upplät utrymmen för skolan på Alberga gård. Skolan var privat och i huvudsak ämnad för Alberga gårds barn. Eleverna, som var både finsk- och svenskspråkiga, var barn till dem som arbetade på gården. Konsulinnan bekostade en lärarinna. Den första lärarinnan hette Matilda Holm. Enligt gamla skoldagböcker som finns bevarade inledde skolan sin verksamhet den 29 september 1881. Sexton elever skrevs in och startade sin skolgång följande dag.

På schemat stod bl.a. följande ämnen: katekes, räkning, sång, läsning, förklaring av söndagens evangelium, geografi, biblisk historia, skrivning, innanläsning och handarbete. Man höll sex lektioner per dag, indelade i ett förmiddagspass med raster mellan lektionerna, samt ett eftermiddagspass. En del lektioner undervisades på finska.

Skolan började kl. 8 på morgonen och slutade vid 15-16-tiden. På lördagarna hölls fem lektioner. Läsåret inleddes i början av oktober och avslutades vanligtvis den 17 maj. Jullovet varade i fyra veckor. Det första året var vitsordsskalan 1-12, men redan följande år infördes den nuvarande skalan 4-10. Från och med år 1891 beviljades den privata skolan kommunalt understöd, vilket innebar regelbundna besök av inspektor. Fru Kiseleff lät skolan fortsättningsvis verka i gårdens utrymmen.

Skolan blir kommunal – Alberga högre folkskola

År 1893 övergick skolan i kommunal regi i Esbo socken. Inskrivningen den 9 september kungjordes även i Esbo kyrka den 3.9.1893. Som lärare i den kommunala skolan fungerade till en början fröken Aina Ljungberg. Medlemmar i den första kommunala direktionen var konsulinnan fru Amalia Kiseleff (ordförande), possessionaten N. Kovaleff från Mäkkylä, H.W. Nyman från Kilo gård samt rusthållare K.M. Aspelin från Klobbskog. Direktionen sammankom 2-3 gånger per år. Vid denna tid tillkom det Alberga, Mäkkylä, Kilo och Bredvik lägenheter att bistå skolan ved. Senare övergick man dock till att köpa veden, eftersom systemet inte fungerade.

År 1896 fick direktionen emotta en kejserlig resolution om att skolan beviljades statsanslag så länge den upprätthölls behörligen. Detta innebar att skolan inspekterades med jämna mellanrum. I och med att skolan blev kommunal antogs namnet Alberga högre folkskola.

Läsåret förlängdes i början och slutet, och inleddes redan i medlet av september. I slutet av september infördes ett potatisupptagningslov, då eleverna skulle hjälpa till med att ta upp potatisen. Ämnena i den kommunala skolan var mera lika dagens skolämnen. Historieundervisningen omfattade bl.a. stenåldern och järnåldern, och man läste också om olika krig som Finland deltagit i. Småningom stod också gymnastik på schemat.

Eget skolhus

År 1900 dog konsulinnan Amalia Kiseleff. Skolan fick verka i det s.k. Gamla Alberga ännu två år framöver. Dessutom hade fru Kiseleff skänkt Esbo kommun en tomt avsedd för en skolbyggnad. Den 27 september 1902 invigdes den nyuppförda skolbyggnaden invid Gamla Landsvägen (dåvarande Landsvägen). Skolhuset som bestod av en tambur, en skolsal och ett lärarinnerum hade uppförts i snabb takt och var inte färdigt då undervisningen inleddes. Det visade sig att huset från början var behäftat med vissa byggnadstekniska problem. Redan 1904 konstaterades att takbrädorna i lärarainnerummet hade satt sig så att de tryckte mot kakelugnen. Först några år senare stod skolhuset färdigt. År 1905 fick man anslag för färdigställande av den yttre panelen och till målning av den samt gavlarna. Pengarna räckte däremot inte till för insidan av väggarna, där det saknades både spännpapp och tapeter.

Under första världskriget rörde sig både ryssar och vallarbetare på skolans område. Löpgravar och kasematter grävdes och sprängdes in i berget omkring skolan. Under skolloven inkvarterades ryssarna i skolan, vilket utgjorde extra slitage på byggnaden. Skolbyggnaden skadades under kriget. I protokollet av den 13 december 1917 (endast några dagar efter utlysandet av vår självständighet) nämns skador bl.a. i skolan tak. År 1918 tågade tyskarna genom bygden. I samband därmed sköts en granat som genomborrade två stockväggar i skolbyggnaden, varefter den stannade i lärarinnebostadens tamburvägg.

Alberga lägre folkskola – småskolan

Historiken över Alberga lägre folkskola, den s.k. småbarnsskolan, framkommer inte i Esbo stadsarkivs protokoll. Småskolan var privat och upprätthölls av Hembygdens Vänner i Alberga (HVA). Skolan hade till en början verkat i en av statarbostäderna på Mäkkylä gård, där utrymmena var både kalla och dragiga vintertid. Senare verkade skolan i hembygsföreningens utrymmen i Thorstorp som byggdes 1912.

Kommunen övertog småskolan då den obligatoriska läroplikten trädde i kraft 1917-18. Från och med år 1925 betraktades den högre och den lägre folkskolan som en enhetlig folkskola med en gemensam föreståndarinna.

Lilli Forss-Nordström – skolföreståndare och aktiv inom barn- och ungdomsarbetet i Alberga

År 1925 avgick föreståndaren fröken Elin Lindroth efter 35 års tjänstgöring i trakten. Hon efterträddes av Lilli Forss-Nordström, som verkade som föreståndare för Alberga svenska folkskola under åren 1925-56. Under många år verkade hon aktivt inom barn- och ungdomsverksamheten i Alberga. Hon började med att ansöka om anslag för mera undervisningsmaterial såsom gymnastikredskap, som helt saknades i skolan, samt slöjdverktyg. Senare blev det planscher både för historia, religion och geografi, en symaskin för skolan o.s.v. Den lägre folkskolan införlivades år 1925 med den högre, vilket medförde att skolornas inventarier sågs över.

Lilli Forss-Nordström började tillsammans med eleverna odla jorden runt skolan, vilket utmynnade i skördefester på Thorstorp. Därutöver hade barnen egna odlingar på sina hemgårdar. Tillsammans med lärare Ellen Gestrin gjorde Lilli Forss-Nordström under sommaren hembesök för att granska skolbarnens odlingar. Det var främst morötter och rödbetor som odlades.

Vältalighet och teater låg även Lilli Forss-Nordström varmt om hjärtat. Redan i slutet av 1930-talet gjorde hon skolradioprogram tillsammans med sina elever. Hon regisserade teaterpjäser och skrev och läste mycket. I flera års tid bidrog hon med texter i tidskriften Julstjärnan, som utkommer ännu idag. Hon gav också ut flere böcker. ”Barnteater i Alberga” omfattade fem teaterpjäser. ”Våren vaknar” som utkom 1951 illustrerades av Tove Jansson.

År 1928 lade Lilli Forss-Nordström grunden till skolans bibliotek. För detta ändamål arrangerades en fest där skolans elever uppträdde. Samma år infördes en fortsättningsklass med Helmi Wahlfors och Lilli Forss-Nordtröm som lärarinnor.

50-årsjubileum

Söndagen den 27 september 1931 firades Alberga svenska folkskolas 50-årsjubileum. Festen inleddes med gudstjänst i kyrkan. I programmet ingick psalmsång, tal och musikuppträdanden. Prästen August Westerlund ledde gudstjänsten, lärare Einar Nordström spelade orgel och fröken Kirsti Gallen-Kallela framförde ”Andacht” av Popper på cello. Skolans föreståndarinna Lilli Forss-Nordström höll ett föredrag som var rikt på egna tankar och citat. Direktionens ordförande Herman Nymalm gav en historisk överblick över skolans verksamhet och öden. Hembygdens Vänner i Alberga uppvaktade genom ordförande Bertil Eriksson.

Samarbete med Hembygdens Vänner i Alberga

Den svenska folkskolan har genom åren samarbetat med Hembygdens Vänner i Alberga. Föreningens samlingslokal Thorstorp fyllde skolans utrymmesbehov. Under dagtid hyrdes lokalen av skolan, och kvällstid användes den för övrig ungdoms- och vuxenverksamhet, såsom sångkörer och marthorna. Byggnaden inhyste också två bostäder avsedda för läraren och vaktmästaren.

Skolans elever och deras föräldrar var i stor utsträckning medlemmar i föreningen, och det föll sig naturligt att ordna fester på Thorstorp både i HVA:s och i skolans regi. Biblioteksfesterna var populära under 1940-talet. HVA bidrog under 1940-50-talen med anskaffning av frön för skolbarnens odlingar och med bokpriser åt duktiga elever. Dessa bokstipendier delas fortfarande årligen ut till elever som skött sig bra. Ursprungligen var stipendierna avsedda för elever med gott vitsord i modersmålet.

1940-talet

År 1941 inleddes skolåret först den 1 oktober pga andra världskriget. Man levde under knappa förhållanden och måste bl.a. spara på bränslet i skolan. Av den orsaken förlängdes även det s.k. köldlovet i januari.

Elevantalet varierade kraftigt. År 1946 var skolan i behov av en lärartjänst till, men först följande år fick skolan en behörig lärare. Åke Knus, skolans första manliga lärare, tillträdde sin tjänst den 1 augusti 1947. Vid det här laget hade skolan fem lärare.

År 1948 hade elevantalet hade stigit till 96 och man började på allvar fundera på en utvidgning av skolan. Den dåvarande skoltomten var för smal för ytterligare tillbyggnader. Följande år var elevantalet 158, varav 46 elever gick i årskurs 3 och 4. Skolan blev en 6-lärarskola. Vid den här tiden hämtades skolmaten från den finska folkskolan, eftersom det inte fanns plats för kök i den egna skolan. Det var elevernas uppgift att forsla maten mellan skolorna. Senare anställde kommunen personal för att sköta mattransporten, då det ansågs att det inte ingick i elevernas skyldigheter. Maten bestod främst av gröt, välling och soppa.

Åren 1952-53 började man planera en helt ny skolbyggnad för en åttaklassig folkskola, men planeringsprocessen fortskred långsamt. Listan på nödvändiga reparationer i den gamla skolan var lång: området borde dikas, skolbyggnaden krävde målning och övriga reparationsåtgärder. Vintertid var omgivningen mycket mörk, endast en lampa lyste upp vid skoldörren, och det saknades belysning på elevernas avträden.

Den svenska folkskolan ansågs ligga för långt västerut, eftersom de flesta av eleverna kom från Grans, Alberga gård, Bredvik, Frisbacka. Mäkkylä, Nybacka och Sockenbacka. I juni 1955 avgjordes tomtfrågan. Som ett alternativ förekom bl.a. platsen invid stationshuset, där f.d. Maxi-Market stod innan Sellofastigheten uppfördes. Det slutliga valet föll på den tomt i Mäkkylä, där den nuvarande Boställsskolan ligger.

Skolföreståndaren Lilli Forss-Nordström anhöll om att få gå i pension fr.o.m. 1 februari 1956. Hon efterträddes av läraren Åke Knus, som var musikalsik och omtyckt av sina elever. Han var politiskt aktiv och blev en också drivkraft för den nya skolbyggnaden.

Nytt skolhus i Mäkkylä – alla klasser under samma tak

Den nya skolbyggnaden uppfördes i snabb takt. Byggnadsarbetena kom igång hösten 1956 och den nya skolan togs i bruk redan vid skolstarten hösten 1957. Skolan hade då 151 elever. Lärarna var sex till antalet. Föreståndare var Åke Knus och de övriga lärarna Ellen Gestrin, Edia Holm (tidigare Blomqvist, Strömberg), Berit Österhom, Gunnar Lindholm och Märta Lindgård, de två sistnämnda nyanställda.

Märta Lindgård berättar om skolan:

”Skolan, ja. Den var nybyggd, omgiven av en lerig åker. Inga pulpeter fanns. Greta Anckar (skolans direktionsordförande) kom dit första dagen och sa att skolan måste ju börja ändå. Det fanns bara vår skola på tomten, inga andra byggnader alls.Och det må sägas att visst var det roligt att få vara i en enbart svenska skola. Utanför skolan fanns vår idrotts- och fotbollsplan. Ingen asfalt, inga stängsel eller staket, men vattenpölar och grus. Till höger om planen fanns en stig, och till höger om den viidakkona. Där fanns ett dike med Imatran voima och grodyngel, och buskar och träd med många möjligheter till fantastiska upptäckter och lekar. Dit gick pojkar från ettan och tvåan, fast det var förbjudet, haha! Annars var utelekarna desamma som idag. Flickorna hoppade rep och lekte tjärotunna. Pojkarna spelade fotboll, lekte purkkis och hade snöbollskrig (förbjudet). Fölkis var populärt inomhus genom hela min lärartid.”

Märta Lindgård berättar att det under hösten 1957 hölls högtidlig invigning med många högstämda tal i en skola som var fylld till bristningsgränsen. Närvarande var bl.a. tidigare föreståndaren Lilli Forss-Nordström, Greta Anckar, pastor Erik Dahla som var distriktspräst för Alberga, samt framstående kommunalpolitiker.

Från folkskola till grundskola

Edia Holm efterträdde Åke Knus som föreståndare år 1961. Hon gick i pension 1963 och efterträddes i sin tur av Edvin Franzén, en duktig slöjdlärare som var mån om elevernas fysiska fostran. Under hans tid omvandlades skolan till en kvartersskola med endast fyra klasser. Ett nytt begrepp i skolan var de finska s.k. obs-klasserna, som medförde extra disciplinära åtgärder. Obs-klasserna verkade i skolans utrymmen i trettio års tid.

Edvin Franzén var föreståndare i fjorton års tid. Han pensionerades infördes 1977 och efterträddes av Olof Gullberg. Skolan bytte namn från Alberga svenska folkskola till Boställsskolan i.o.m. att grundskolan infördes 1976.

Olof Gullberg strävade dels till att eleverna skulle få åka på lägerskola och dels till att införa datorer i skolan. Till en början hölls lägerskolorna på Kullbergs eget sommarställe i Kerimäki. Senare har målet för lägerskolan bl.a. varit Kimito samt Jomala på Åland. Boställsskolan var den första skolan i Esbo som anskaffade datorer. Redan i slutet på 1980-talet fick man tre datorer av märket MacIntosh.

Även Olof Gullberg hann verka som föreståndare i fjorton års tid före sin pensionering. År 1991 efterträddes han av Maria (Misan) Laurén-Lindholm, som i sin tur efterföljdes av nuvarande rektorn Britt-Marie Holmberg 1994. Rektor Holmberg har aktivt verkat för förbättring av skolbyggnaden. Under hennes tid har elevantalet varierat kraftigt, från knappa 60 elever till över 90. Hösten 1994 inledde en privat förskola sitt arbete i skolans utrymmen. Förskolan drevs av en understödsförening, Folkhälsan i Alberga (FiA), som grundats året innan. Den drivande kraften bakom föreningen och förskolan var Ulrika Gyllenberg, aktiv förälder i skolan.

Lärare Märta Lindgård har upplevt alla föreståndarna i den nya skolbyggnaden. Hon arbetade i som lärare i årskurserna 1-2 under åren 1957-94 och verkade tillsammans med sin man Tor Lindgård aktivt för musikundervisningen i skolan. Tor Lindgård höll blockflöjtsklubb och ställde upp med ackompanjemang vid skolans jul- och vårfester. Märta Lindgård satsade mycket på sång och konstaterade att barnen tyckte om psalmsång. Det var inte enbart barnpsalmerna som fascinerade skolbarnen, utan även svårare psalmer, som var relaterade till kyrkoåret.

Märta Lindgård beskriver sitt arbete på följande sätt: ”Jag brukade alltid börja läsåret med att säga: ’Det viktigaste är att ni trivs, sen kommer ni också att kunna lära er det som behövs. Och att vi trivs tillsammans.’ Det mottot står jag bakom ännu. Men om och hur vi lyckades är jag jävig att svara på.”